Det blev ett bra år trots allt

För mig är ett händelserikt träningsår till ända och det är nu dags att summera 2016 samt blicka framåt mot det nya 2017.

Cykling på Mallorca
Cykling på Mallorca

2016 kunde ha börjat bättre. Efter ett par år av skadebekymmer som slutade med en meniskoperation, var det i januari åter dags för operationsbordet. Rehabiliteringen efter den förra operationen hade varit lång, kämpig och samtidigt misslyckad. Mina förhoppningar var nu att jag skulle bli av med skadorna för gott, då ytterligare en del av menisken i knäet skulle klippas bort. Tyvärr hittades dock en ledbroskskada vid ingreppet, vilket blev betydligt mer komplicerat och svårbehandlat. Utsikterna såg dock hyfsat goda ut, även om läketiden skulle bli lång. Att jag skulle kunna springa något mer i framtiden var dock tveksamt.

Under de två månader jag hoppade på kryckor, jobbade jag dock målmedvetet med rehab och tränade både styrka och kondition i den utsträckning det gick. Jag använde fantasin och fick till nästan dagliga pass med styrketräning, stakmaskin sittandes på en stol, roddmaskin med ett ben etc.
Direkt när jag kastat kryckorna satte jag mig på cykeln och började köra. Mil efter mil och successivt kunde jag öka trycket. Min målmedvetna rehab gav också resultat och därför åkte jag till Mallorca i April för en veckas cykling. Känslan var bra och jag inledde med dagsrundor på 10-15 mil innan olyckan var framme. Kraschen var ett faktum när framhjulet fastnade i vägbrunn och jag synade asfalten med ansiktet först. Efter ambulansfärd till närmaste lokala sjukhus konstaterades lyckligtvis inga skador på nacke eller i rygg. Två utslagna framtänder samt några stygn i ansiktet gjorde att jag ändå var uppe på sadeln igen redan dagen efter.

Stefan löpning
Tillbaka i löpspåret

Utvecklingen fortsatte stadigt uppåt och jag kunde sedan vara med när Skövde CK drog igång sina söndagscyklingar i våras. Jag var visserligen inte redo att deltaga i Billingeracet i Maj, men hann ändå med ett par lokala motionslopp på landsvägscykeln innan det var dags för min livs första Vätternrunda i Juni. Jag cyklade detta lopp med Skövde CK sub 8:30 (alltså ett gäng med målsättning att tillsammans gå under 8:30 tim). Det regnade ganska kraftigt i början och detta gjorde stundtals vägbanan riktigt hal och i en rondell i Jönköping släppte mitt bakhjul och säsongens andra krasch var ett faktum. Jag slog mig rejält men gav det ändå ett försök att fortsätta och lyckade tillsammans med min grupp ändå till
sist rulla in på 8:16 tim. Detta var jag naturligtvis fantastiskt nöjd med och ingenting jag ens kunde drömt om några månader tidigare.

Ett halvår efter operationen bestämde jag mig i Juli för att testa mitt knä ordentligt. Jag tog mina första stapplande löpsteg på nästan två år. Som jag skrev i mitt inlägg ”Ingenting känns längre omöjligt”, har jag med målmedveten träning otroligt nog lyckats jobba mig tillbaka i löpspåret och idag springer jag utan problem sträckor på upp till en mil.
Under sommaren plockades också mountainbiken fram med Cykelvasan i sikte. Även detta gick över förväntan och jag lyckades slå personligt rekord med två minuter på sträckan mellan Sälen och Mora.
Nästa utmaning blev landsvägslinjeloppet Tre Berg i början av September. Ett lopp som gick bra i 13 mil innan ett cykelhaveri satte stopp och så var den dagen förstörd. Detta var tänkt att bli säsongsavslutning för min del, men eftersom jag inte ville avsluta cykelsäsongen på ett sådant sätt och formen kändes bra anmälde jag mig till Västgötaloppet i slutet av September. Som jag skrev i inlägget ”Härligt kvitto vid Västgötaloppet”, fick jag där de svar jag ville ha, nämligen att träning och utveckling gick fortsatt åt rätt håll.

Cykelvasan 2016
Cykelvasan 2016

Nu står jag i dörröppningen till 2017 med bättre förutsättningar, och känner därför en helt annan tillförsikt än jag gjorde för ett år sedan.
Närmast hoppas jag på snö här i södra Sverige så det kan bli några mil med längdskidåkning. I år ska jag nämligen för första gången på 15 år till att ställa sig på en startlinje igen. Visserligen bara Kortvasan, men man vet ju aldrig. Kan jag hitta glädje och känsla i skidåkningen igen har jag inte stängt dörren för några Vasalopp i framtiden. Dock blir det ingen cykling runt Vättern för min del i år, eftersom jag är på semesterresa i USA med familjen vid den tidpunkten.

Vad har jag då för träningsmål med det nya året?
Jag vill först och främst se att mitt knä håller och därför har jag valt att inte sätta upp några konkreta mål. Jag hoppas att kunna fortsätta träna på bra och känna att jag fortsätter att utvecklas trots 54 levnadsår bakom mig. Jag vet att det med rätt inställning är fullt möjligt.
Och självklart kommer även i fortsättningen sprida mina budskap på denna webbplats ”Bättre med åren”.
Ni hänger väl med? 🙂

 

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *