Innan Åke Jonson hade hunnit fylla 60 år kunde han inte gå uppför en trappa. Benskörhet och ledinflammation (artrit) hade gjort hans liv till ett helvete och han tvingades till förtidspension. Under flera år hade han så ont i kroppen att han ibland var sängliggande hela dagar. Inga mediciner tycktes hjälpa för att döva hans smärta. Vändningen kom när han mötte en läkare som gav honom rådet att istället börja träna, vilket Åke aldrig tidigare gjort. Detta skulle visa sig vara den mirakelmedicin han behövde. Från en första trevande cykelrunda där hade han så ont att han knappt kunde hålla styrfart, blev han snabbt starkare och allt mer vältränad.
Idag är Åke 78 år och fri från sina tidigare åkommor. Men inte bara det. Från att aldrig ha idrottat alls har han på 20 år tagit sig till Europatoppen i friidrott i sin åldersgrupp!

Åke kommer ursprungligen från Stockholm, men har levt större delen av sitt liv i Malmö. I sin yrkesroll som maskiningenjör har han genom åren arbetat mycket utomlands och tid och intresse har gått mycket till arbetet och familjen. Någon idrott har det aldrig tidigare varit tal om i Åkes liv.
– När jag var 14 år frågade jag min mamma om jag kunde få pengar till ett medlemskap i en idrottsklubb men svaret blev nej, minns Åke.
– Jag har faktiskt ibland funderat på hur mitt liv hade sett ut om jag hade fått ett ja den gången.
Idrotten kom alltså in i Åkes liv först efter att han drabbats av stor medicinska motgångar på äldre dagar.
På grund av svår benskörhet och ledinflammation tvingades han i 60-årsåldern till förtidspension. Han gick då på starka mediciner och var ofta sängliggande i hela dagar. Men efter en remiss till smärtcentrum i Lund blev han där uppmanad att börja träna.
– Men det gör ju ont”, sa Åke.
– Det ska göra ont”, sa läkaren.
Åke provade att cykla och till en början hade han så ont att han knappt kunde hålla styrfart. Han fortsatte ändå kämpa och med tiden började smärtan släppa. Cykelrundorna blev allt längre och till slut köpte han en racercykel. Åke gick så småningom med i en cykelklubb och träningen blev snabbt mer strukturerad och målinriktad. Utvecklingen lät inte vänta på sig och han började ställa upp i cykeltävlingar.
– Jag upptäckte tidigt att tävlingar höjde min motivation, berättar Åke som drivs av utmaningar.
Åke ställde upp i både SM och Nordiska mästerskap i sin åldersklass och även om han till en början alltid kom sist, så fanns inga planer på att ge upp. Vid 66 år vann han sitt första cykellopp och där tog hans idrottskarriär fart på allvar. Åke skulle sedan vinna SM-guld i cykel och vid 69 års ålder började han även med friidrott.
Ur kombinationen av cykel och löpning skördades sedan stora framgångar i duathlon (som triathlon utan simning), med både SM- och EM-guld bland resultaten. På senare år har dock cykeln lagts på hyllan och det är på friidrottsarenorna som Åke har skördat de allra största framgångarna.
– Ja, men jag hade faktiskt ett år då jag tog SM-guld i alla tre sporterna cykel, duathlon och friidrott, minns Åke.

När Åke började med friidrott var det först enbart löpgrenarna som var intressanta och han berättar att hans roligaste minne var han vann sitt första SM-guld i marathon. Men det skulle visa sig att Åke även hade fallenhet för kortare löpdistanser och hans paradgren har nu blivit 2000 meter hinder, där han har ett färskt EM-silver från i fjol.
– Jag är dessutom rankad etta i Europa i den grenen, berättar Åke.
Åkes stora drivkraft är nya utmaningar och han drivs mycket av tävlingar och det har i stort sett bara blivit mästerskap för hans del.
– När jag då ändå åkte runt på friidrottstävlingar tänkte jag att jag lika gärna kunde ställa upp i fler grenar, så det blev att jag började tävla i det mesta som går på en friidrottsarena.
– Ett år fick jag för mig att jag skulle se om jag kunde genomföra 100 tävlingar på ett år och jag lyckades, minns Åke.
Åkes lista över mästerskapsmedaljer inom friidrott är mycket imponerande och hans meritlista spänner över de flesta av grenarna inom friidrott.

För drygt två år sedan kom dock en stor motgång för Åke då han fick besked om att han hade cancer. Behandlingen gick dock bra, men i våras kom nästa smäll då han tvingades genomföra en hjärnoperation som han fortfarande behandlas för. Detta har gjort att han fått ta det lite lugnare i år då tröttheten och smärtan i huvudet ofta gör sig påmind. Nu har det på grund av pandemin ändå inte blivit något tävlande att tala om. Senaste tävlingen som Åke deltog i var inomhus-DM i januari, där han vann guld på 60 meter, längdhopp och häcklöpning.
Men Åke är fast besluten att ta sig tillbaka och nästa stora mål blir istället Veteran-VM i friidrott som skulle ha gått i Göteborg nästa år, men som nu är framflyttat till 2022.
– Då är jag H80 och yngst i klassen, påpekar Åke eftersom det i dessa åldersgrupper ökar chanserna betydligt till framskjutna placeringar.
Hade det inte varit för pandemin hade han också planerat att göra debut i ultralöpning under nästa år. Tanken var att han skulle ställt upp i ett lopp som heter Tjörnarparen som sträcker sig över 51 km. Nu kommer dock inte loppet att genomföras, men frågan är om inte Åke på sitt 79:e år hade blivit den äldsta debutanten någonsin inom ultralöpning?
När Åke nu tittar tillbaka på sitt liv så hade han naturligtvis aldrig kunnat drömma om att han skulle bli elitidrottare i denna åldern, men han är oerhört glad och tacksam att han kunnat göra den här resan. Han påpekar att det inte är resultaten och prestationerna som är det viktigaste för honom.
– Nej, att jag får vara frisk och få vara med i den fina gemenskap som vi har inom idrotten är det allra viktigaste för mig.
– Jag har numera vänner i hela Sverige, avslutar Åke.